Vi är förhoppningsvis inne på våra sista dagar med lill flickan inne i magen. Idag är vi i v.40(39+3), vilket betyder 3 dagar till BF.
Denna sista månaden har nog varit den längsta i mitt liv, fasen vad vi har väntat och väntat, fått förhoppningar om att "nuuu är det nog på g" och sedan gått tillbaka till "nehepp inte inte denna gång heller".
Men som jag lovat innan så tänkte jag nu äntligen sätta mig mer och summera dessa 40 veckor.... Eller mer hur det funkar att vänta barn i USA. Har fått mycket frågor om detta och känner att nu kan jag verkligen svara på det här för nu är det snart slut.
Jag kan ju inte riktigt jämföra med någon svensk graviditetsvård mer än det jag hört ifrån vänner så mycket kan vara likt men en del är nog väldigt olikt också.
Långt inlägg m.a.o;)
Här går du inte till någon MVC, utan här går du till nått som kallas OB/Gyn. Som ni säkert resan hört så är vården dyr och kostnaden är beroende på vilken försäkring du har samt vilken sorts vård du får. I vårt fall har vi tydligen en väldigt bra så har haft helt otrolig vård.
Här har man ingen barnmorska, utan en läkare, han är med från dag ett då du skriver in dig till du förlöses. Dock är han inte med under hela förlossningen men hålls uppdaterad hela tiden och strax innan då bebisen e påväg ut kommer läkaren in, och du trycker ut den lille å sen e det klart, och "han har förlöst dig".
Vid varje besök lämnas urinprov, din vikt kollas, dem tar ditt blodtryck och lyssnar på barnets hjärta. Detta görs av läkarens egna sköterska. Sedan efter träffar du läkaren varje gång och han mäter magen och ni pratar lite om hur du mår och han har i stort sett alltid tid att sitta ner så du får ställa frågor om du har osv.
Vi skrev in oss i v.10 och för varje försäkring har ett "network" där du har en lista som du själv kan välja OB/gyn läkare. Det finns även en hemsida där du kan kolla upp läkarens referenser och omdömen. Vi har verkligen haft tur, bara det att han peppade oss innan vi tog kromosomtestet på vår lilla betydde så mycket för oss. Vid första besöket tar du även blodprov samt dom tar reda på din blodgrupp.
Redan efter veckan vi skrev in oss fick vi tid för testet och genetisk konsulation. Hela tiden om vi varit oroliga för något så har extra koller gjorts allt för att inget ska missas. Du får även tider väldigt snabbt till allt.
Här sker allting Vääääldigt nogrannt och trots att vi bägge pratade engelska skulle dem tvunget ha med en tolk under vårt möte med genetisk konsulent och läkarbesöket för att inget skulle missas. Dock var det onödigt då vi själva förstod och gjorde oss förstådda bra så hon satt mest tyst i ett hörn och fick ta del av vår historia, vilket kändes lite smålustigt.
Här får du speciella vitaminer utskrivet av läkaren, receptbelagda samt oljekapslar som du ska äta hela graviditeten. Det räcker alltså inte med vanliga "kvinna" osv som man tar i Sverige. Anledningen är nog att mathållningen här i detta land är ju Inte alltid den sundaste. Och du råds att äta hälsosamt, som vanligt typ 3 mål mat, dina tabletter, grönsaker och frukt.
Mat som du ska hålla dig ifrån är i Stort sett den Samma som i Sverige.
Från första mötet ( v.10 i vårt fall) och fram till vecka 30 träffas man 1 gång i månaden, sedan mellan v30-35 varannan vecka och från och med v35 till du fött, varje vecka.
Glukostest tas på alla gravida här för att utesluta graviditetsdiabetes. Samt alla erbjuds ( om man vill) ett blodprov som visar kön samt kromosomfel på de vanligaste sjukdomarna ( Downs syndrom, trisomi 13 osv) från och med v.15, men i vårt fall behövde vi ta ett moderkaksprov så tidigt som möjligt vilket kan göras ifrån v.11.
Vi hade även valet att ta blodprovet om vi ville då det kan tas i samma vecka men dock är provsvaren längre väntetid på (7-10 dagar) och visade inte den sjukdom jag är bärare till utan hade isf behövt ta ett MKP också, efteråt om det hade visat sig varit en pojke vilket skulle betytt massa extra väntan. MKP vi tog innebär en missfallsrisk på 0,5-1% och blodprovet utesluter MF-risk. Vårt prov tog ca 4-5 dagar att få svar på då könet först kollades och sedan hade det varit en pojke kunde man fortsatt odla på samma prov 1-2 dagar och sett om pojken isf hade haft hunters sjukdom ( är 50% risk att han är sjuk om det är en pojke, och 25% risk för varje graviditet. Är det är en flicka kan hon som i Mitt fall bli anlagsbärare som är 50% risk, eller helt frisk) och ett beslut hur man väljer att gå vidare måste då tas.
Den dagen Tommy ringde hem och sa att vi väntade en flicka var bland den bästa i mitt liv. Jag totalt bröt ihop och kunde inte säga någonting på en Lång stund. Jag var då i v.12 och i vårt fall var det dagen vi "blev gravida" innan var man så rädd över att släppa på känslorna.
Att sedan ringa mamma och pappa på SKYPE och få berätta att dem skulle bli morföräldrar var en sån lättnad och lycka. Vi grät alla tre.
För en vanlig graviditet här, har jag hört att ungefär 2-3 ultra ljud görs. Vi räknades som riskgraviditet i början och totalt har vi gjort 10 ultra ljud.
Efter att vi hade rutin ultra ljud i v.22 så räknas vi som normalgraviditet. I v.37 fick vi även göra tillväxt ultra ljud mest pga jag då vid besöket innan hade en aning högt blodtryck samt att min mage inte hade växt på en vecka. Men hon mådde bra även då och uppskattades till 3111g.
Här tas även GBS-prov ( grupp B streptokocker prov) på alla gravida, vilket jag förstått inte görs på alla i Sverige när jag frågat vänner i Sverige. Detta för att veta om man ska ha penicillin eller ej under förlossningen. Detta görs runt v.37.
Här i USA går man efter veckan man räknar att fostret är gammal ( är det va? ) i Sverige säger vi att vi är i v.40 när man är i v.40( 39+3) . Här är man då i v.39, så när man är på BF är man fullgången i v.40 ( alltså 39+6)
Jag vet att man kollar om bebisen är fixerad i Sverige i dem sista veckorna, här görs inte. Anledningen till det är för att bebisen kan fixera om sig fram till förlossningen berättade min läkare, när jag frågade. Istället kollar man hur mycket livmoderstappen är öppen, från v.35. En kompis som också är gravid, hemma i Sverige frågade sin barnmorska varför dem inte gör det i Sverige och fick då till svar att det anses att man "retar" livmoderstappen och kan då starta igång förlossningen för tidigt. Detta var Dock en teori men man vill inte ta risken.
I mitt fall har det inte startat iaf;)
Det positiva med att det kollas är ju att man kan få ett ungefärligt svar av läkaren när han "tror" att förlossningen kommer dra igång men samtidigt kan d bygga upp mycket förväntningar och falska förhoppningar och man tror verkligen att minsta lilla smärta kan vara ett tecken och jag tror att väntan kan kännas lite extra lång pga detta.
Nästa gång vet vi att det inte alls går så fort som vi trott nu. Man har ganska lång tid på sig att packa väskor, tvätta bebiskläder, storstäda, boa och fixa barnrum, du hinner till och med vila och samla energi.
Här i USA pågår det just nu en studie där man försöker få med 3000 förstföderskor att vara med och bli igångsatt i v39 ( alltså v.40 i Sverige 39+) då det är vanligt att man går över tiden 1-2 veckor när man är förstföderska. Detta har uppmärksammats och det påstås att ju längre du går över tiden ju mer risk finns för komplikationer, och komplikationer = kejsarsnitt, vilket man vill undvika så långt som möjligt.
Studien går ut på att mäta i vilken grupp man måste förlösa med mest kejsarsnitt, antingen den som blir igångsatt i v.39 och dem som går tiden ut och låter naturen sköta processen. Jag tillhörde en av de som uppfyllde de tre kriterierna man behövde för att få vara med, och det var tydligen svårt att få folk då många på vårt sjukhus har riskgraviditeter.
Vi valde dock att tacka nej då det kändes lite som att extremitera med vårt barn. Jag vill verkligen inte behöva genomgå kejsarsnitt om det verkligen inte behövs.
På förlossningen här använder man inte lustgas, det har dem tagit bort. Kommer inte ihåg varför.
Vanligast är epidural som smärtlindring eller helt naturligt. Det finns ett gäng andra olika smärtlindring som narkotiska läkemedel, och spinal, samt lokal bedövning.
Istället för Förlossningsbrev skrivs en birthplan ( om man vill) som man går igenom med läkaren innan förlossningen.
Du kan även välja att ha med en person till som hjälp på din förlossning, en s.k doula som ska vara din "förmedlare" under förlossningen och du och din partner får koncentrera er på att föda tsm. Doulan sitter bredvid och puschar dig och kommunicerar mellan dig och läkaren. Detta kostar ca 2000 $ ( ungefär 14000 kr) för ett doula paket.
På sjukhuset vi föder på föds det 40-50 bebisar varje dag och många är som jag skrev riskgraviditeter och måste förlösas med kejsarsnitt.
Du kan även välja att föda på "birthcenter" där allt sker på naturlig väg, inga mediciner med andra ord utan endast naturliga metoder.
Du får ett eget rum där du föder ( såklart) och sedan efteråt får du eget familjerum med säng till dig och bebisen och en bäddsoffa till pappan.
Om du vill kan du även uppgradera dig till en "suite" för 300$/ natt å då får du marmorgolv/ och marmor skivor, 3 mål gourmet mat varje dag samt tillgång till en hårfrisörska som kommer och fixar till dig. Detta är inget vi valt att göra haha, det känns lite väl onödigt?! Många saker är väldigt för mycket här haha
Beroende vad din försäkring täcker, så kan du stanna på sjukhuset efter födseln. Vanligast är 2-4 dagar och sedan såklart hur allt har gått.
Du får en sköterska till dig och en till bebisen som finns för er. Personalen jobbar 12 timmars skift här så det blir inte så mycket byten i personalen och innan din sköterska går av sitt skift kommer hon in med nya sköterskan och presenterar den nya.
Förlossningen är öppet dygnet runt för besök av familj och vänner. Man måste Dock skriva in sig som besökare i receptionen när man kommer. Det är heller inte ovanligt att hela familjen är med under förlossningen. I vårt fall blir det bara jag och T och personalen.
Vi vill ha det så mycket som möjligt som vi skulle haft det hemma.
När vår dotter föds, har vi 2 dagar på oss att bestämma namn och skicka in alla papper och ska ha gjorts när vi lämnar sjukhuset. Det är vanligast att man tar reda på könet på barnet här, och oftast får bebisen ett namn redan i magen. Vi har inte valt namn utan har några stycken som vi tycker är fina och sedan får vi se vem som tittar ut.
Även kollas det så vi har babyskydddet i bilen rätt installerat, om inte får vi inte åka hem med henne. Vi väljer även en pediatrician ( barnläkare) innan vi lämnar sjukhuset annars blir vi tilldelad en random. Finns alltså inget BVC. Man väljer barnläkare som vi valde OB/gyn, genom vårt network och sedan bokar man in ett möte med dem som är intressanta innan barnet kommer och har en liten "intervju" och frågar om tillgänglighet, deras läkarkontror, utbildning, erfarenhet etc. Även dör har vi lyckats få tag på en jättemysig läkare.
När du kommer hem avråds man ifrån att samsova med barnet tills det är 3 mån, man ska endast ha lakan i sängen. Ingen kudde, inget täcke, inget spjälsängsskydd, inga gosedjur, inga filtar osv. Barnet ska helst sova i sovpåse upptill 6 mån.
Ingen napp förrän amningen ( om man ska amma) kommit igång.
Detta pga plötslig spädbarnsdöd.
Du rekommenderas även att "swaddla" den nyfödda babyn, alltså vira in bebisen i en filt som vi gjorde förr i tiden. Detta för att barnet ska känna sig trygg då hen har legat i magen i nio månader.
I Sverige rekommenderas inte detta då man sätt Att barnet måste få röra sig fritt. Man väljer ju själv allt så klart.
Eftersom hon föds i USA, blir hon automatisk amerikansk medborgare, vilket vi ser som en stor fördel för hennes framtid. Hon har lov att jobba här om hon vill i framtiden, samt resa in å ut i landet hur mycket hon vill. När vi får hennes birthcertificate kan vi ansöka om svenskt personnummer och medborgarskap på svenska konsulatet här i Houston.
Detta var lite om hur allt funkar här.
Fråga gärna om det är något jag missat;)
Kommentera