Lite cred här för mig själv!

Året är 2011..jag har hunit bli 23 år.
Å jag har:
-Slutat röka
-Ändrat mina kostvanor extremt till nått mycke bättre
-Börjat träna å insett att d även träning kan faktiskt vara kul
-Skaffat mig en normal och helt underbar pojkvän, vilket har bidragit till att jag äntligen funnit tillbaka til mig själv å blivit hel samt accepterat mig för det jag är och inte för nån jag inte är eller önska att jag var.
-Kommit underfund med att du lever bara EN gång och då valt att gå efter det jag vill å ta tag i mina drömmar/önskningar.
-Fått mig ett jobb som jag älskar och som jag trivs så otorligt bra med.

Dessa 6 punkter är jag väldigt stolt över och vill inte ändra på!


 Jag kan lite granna känna att jag blir lite sådär lagom irriterad på mig själv när jag återigen efter att ha bestämt mig för att bli speciallärare, sitter på studentum.se och gräver ibland utbildningarna...Är det för att jag inte vill bli lärare iaf nu?
Det finns ås många intressanta områden jag kan tänka mig inom:
Lärare..speciallärare...hjälpa barn med svårtigheter i skolan.

Sjuksköterska, specialistsjuksköterska inom vård för barn (kanske barnmorska?!)...hjälpa!

Logoped...hjälpa fok med å prata..hjälpa...otorligt höga poäng...kan nog uteslutas.

Biomedicinsk analytiker programmet...spännande! hjälpa till med å sätta diagnoser på folk..hjälpa...vil dock kunna forska fram mer medicin för MPS sjukdommar/andra hemska sjukdommar...Till biomedicin behöver du först ha gått naturvetenskapligt basår/natur programmet.

Något inom pyskologi, forskning? va vet jag..psykologi är något bland det intressantaste och häftigaste jag vet, då jag fastnade fr det på gymnasiet har jag varit insnöad  detta ämne...men psykologprogrammet är även det uteslutet för å komma in på då det ligget på intagning 22, nånting...å med mina 13.8 kommer jag inte in på mycket.

Skådespelarprogrammet....Drömmen jag adrig kommer våga ta tag i...en dröm som alltid kommer vara en dröm...jag älskar stå på scen that´s it...men jag vågar inte gå på audition...Löjligt men sant...kanske en dag...men e d värt å lägga pengar på nått du måste kämpa dig igenom resten av livet? Kick? kanske d....mardröm? kan det oxå bli.


Det här utbildningsträsket är en viktig del i mitt liv...jag är ute efter att bli något...alla vill bli framgångsrika å göra karriär, även jag jag har också min chans, jag är ung och inga kids...men VAD ska man bli?! Vilken utblidning är värt å lägga alla skulder på?
Inte tänker jag bli ekonom eller cevilingenjör...that´s not me...

Personlig studie och yrkes väg ledare?! JA tack...