Jag är så lättad!!
Trodde att allt skulle påverka mig mycket mer å få mig att falla ner ännu längre. Men jag e påväg upp.
Om drygt tre veckor sitter jag på en buss upp imot norgeland å där stannar jag ett tag....

Jag kan nog aldrig förlåta dig, jag kommer inte riktigt kunna släppa. Men jag går mot ljusare tider nu och jag kommer bli någon annan igen, någon du inte riktigt sett...
Jag lämnar dig kvar där du står, du kan stå kvar...hoppas du kommer må bra å får ett värdigt liv.
Det är min tur nu, mitt liv nu, jag nu.

1 år av nått som kallades kärlek....för mig betydde det allt...och för dig?

Ett skriftligt "jag vill vara sjäv." på sms....jag hamnade visst i mitt tonårsrum tillslut ändå...

Efter allt.....WHAT AM I TO YOU?!