Kom precis hem ifrån visnings cermonin för Farfar...Först ville jag inte gå in och bröt ihop när jag hörde att dom hade satt på sorglig musik inne i rummet där han låg.
Vår familj, pappas syster å hennes familj å hans lillebror och hans ena dotter va där.
Där låg han i sina egna kläder med kistan öppen, trodde först jag skulle tycka att det var läskigt men när jag väl kom fram såg det väldigt fridfullt å fint ut.
Det ända som kändes konstigt var att det fortfarande såg ut som han andades och flera gånger tänkte jag "men hallå han lever ju?!" ....Jag å farfar har inte haft så bra kontakt...vi var ju trots allt 13 barnbarn och farmor och han var väldigt aktiva tillsammans, alltid cyklade dom eller spelade bridge eller var ute på andra äventyr.
Tänker mycket på farmor och hoppas hon vågar sörja ordentligt så hon klarar av att ta sig igenom det här.

Det känns konstigt att Farfar somnat in och inte vaknar igen, han har ju trots allt alltid vandrat runt här på jorden i mitt liv och jag fick iaf 22 år år av hans liv...och det är jag tacksam för.

Hoppas du har det bra nu Faffis och inte behöver lida mer...du kommer alltid saknas oss här nere.