Idag ær jag beredd att slæppa allt vad Norge heter (dock inte mitt fina hjærta) och ta mitt pick å pack å flytta ner till Gøteborg och læsa upp allt vad matte heter.
Matte på distans...det funkar inte, ekvationer som gør mig dummare æn en get och jag kænner bara hur stressen stiger. Jag vill så gærna bli klar!!!
Jag førstår ingenting av det jag sysslar med! Ena stunden ska man rækna si å andra stunden sån.
Har hållt på sen i oktober å FORTFARANDE ær jag på kap 3...samma kapitel i 2 månader!!

Jag behøver nån som førklarar som har tid å få mig att førstå.....jækla skit!!

Jag vill bara hem ås jag få læst upp allt. Inga pengar i værlden kan ge en høgskolekompetens, å det ær nått bland det viktigaste i mitt liv!

Imorse var jag duktig nog å steg upp i tid før att ta tåget till bjørndal så jag kunde sitta 4 timmar i lugn å ro..men inte ens nu førstår jag vad jag gør...jag hatar att ge upp saker, men jag førstår ju inte! =(
Världen är så förbannat jävla orättvis!
Jag är så in i helvetes jävla trött på att alltid vara den som ska sättas på prov för svåra motgångar, precis som någon vill se hur mycket en människa klarar av att leva med. Som om att jag vore en hamster i ett hjul som någon sitter och leker med, och ibland sätter fart på hjulet och man är tvungen att springa tills man nästan kvävs andfåddhet och den elaka människan sitter och ser på å skrattar åt ens olycka att aldrig få stopp på hjulet.

Jag är absolut inte ensam om att känna såhär, eller utsättas för detta. Men frustrationen och ilskan är stor!
Man ska alltid klara av att se det positivt i alla svåra situationer men hur länge orkar man?! Jag börjar tvivla nu alltså....finns det något positivt med det här?!

Snarare känner jag mig just nu grymt misslyckad och tankarna kretsar inte runt något annat än alla dessa jävla frågor.

Varför är vissa människor mer utsatta än andra, är vi som magneter som drar till oss allt det onda för att gång på gång byggas upp, bli starkare å sedan brytas ner igen? ...Måste livet verkligen vara så himla svårt mitt i allt det lyckliga och glada?
Jag är verkligen så himla trött att le åt problemen och tacka och ta emot!
Varför kan jag inte få en enkel väg att gå nån jävla gång?

Jag är ledsen men denna gången kan jag inte låta bli att vara pessimisktisk, ledsen, arg å förbannad...
Jag kommer älta..


Det är kaos i mitt lilla huvud igen!
Utan en massa nyårslöften lämnar vi 2011 och tågar in med stora steg på 2012, ett år som ska bli så mycket bättre än det underbara året 2011!
Efter en heldag i soffan med massa film efter gårdagens totallyckade nyårs fest hos Silwer/Pålsbring så  är det återigen dags att bege sig mot sängen för att börja årets första jobbdag imorgon!

Jag känner på mig att 2012 kommer bli ett väldigt fint å bra år!

2011 började med ett helvete men efter flytten till oslo vände allt igen och jag kan bara se tillbaka på det som det vackraste året nånsin, och varför det så är det bara en anledning till det.
Året slutades bra med en magisk nyårskyss som även var den bästa nånsin, den välkomnade 2012 med ett stort leende.
Resten av kvällen fylldes å med skumpa och andra godheter och vi avslutde kvällen med att killarna hade brottningsmatch på "köksgolvet" kl 04.30 på morgonen.

Ett lyckat nyår, ett lyckat avslut på ett (o)lyckligt år och välkommen 2012, vi ska ha det bästa året någonsin du och jag!