Det ödet som skett David Birgersson är så fruktansvärt, trots att det är en människa jag ej kände så kom tårarna imorse när jag slog upp tidningen.
Nu är hans kropp i alla fall funnen, tyvärr ej vid liv...
Ett ljus kommer jag tända idag för han, hans vänner och familj.
Vila i Frid David och hoppas du får det fint i Nangijala...





Det handlar om att ta vara på det man har, vara lycklig och se det vi har i  våra liv, och inte det vi inte har.
Det är lätt att vara missnöjd över hur livet ser ut, känna att man inte "lever" och detta gör att man lätt bli nedstämd...
Det handlar om att skratta ifrån hjärtat, att känna skrattet bara bubbla ut ifrån kroppen, ett leende som inte kan svalna utan istället blir större och skrattet kan bara inte sluta.

Jag är lycklig, jag är nöjd, jag tror jag funnit en plats i även den här staden. Jag är glada över det jag har här, livet är långt ifrån det var för 6-7 år sen, även om det är samma stad...det gäller bara att inse och hitta den nya platsen.
Jag har faktiskt mått bra i över en vecka nu, och innan dess mådde jag bra i 3. Känner mig stolt, lycklig och förvånad!

Varför jag är lycklig är kanske inte så svårt att lista ut, Robin...he´s the man! Hade aldrig kunnat hitta en bättre person till att vända mitt liv...Vi kommer kunna ta oss igenom sten om vi vill, det är vi båda överrens om.
Igår äntligen fick jag höra något jag väntat på väldigt länge...ingen press ingen stress, men det bara kom..
Vi satt i bilen och pratade om framtiden och dels så sa han att vi inte kommer bli kvar i falkenberg...
Men det finaste var "Lina jag tror verkligen vi kommer kunna gå igenom allt ihop,och jag tror verkligen det kommer bli du å jag 4ever, jag känner det på mig och jag kan verkligen aldrig se mig med någon annan än dig..vill inte ha någon annan!"
Orden slog så mjukt emot hjärtat och jag kände hur ögonen fylldes med tårar och leendet blev bara större, svalde hårt bara å log, men tankarna och känslorna inom mig fick mig så himla varm.
Jag kan bara säg...jag vill stanna här, aldrig mer ska jag överväga att lämna Falkenberg, och om det ska lämnas så ska det bli tillsammans med min älskade.

Jag är även lycklig för
-Min familj, alltid ställer dom upp och finns där vilken som helst tid på dygnet.
-Mina vänner, nya som gamla..personer som betyder så enormt mycket för mig, skulle kunna göra allt för mina vänner i princip, utan dom skulle jag inte orka!
-Min klass! Min underbara klass och klasskamrater, vi är 25 olika personer samlade i samma klass och alla har något svårt med sig i bagaget, alla förstår vi varandra! Dessutom så tycker jag bara sååå himla mycket om allihopa,jag trivs såå bra verkligen!!
-Mina syskon, tillhör familjen, men både min syster och bror är något alldeles extra,hon min bästa vän och älskade lillasyster som jag alltid sett upp till så duktig och underbar hon är, han, min älskade bror..inte vilken bror som helst utan en väldigt unik sådan! Kanske får man jobba mer för att kunna umgås eller få kontakt med honom, men den kontakten man får av honom, den kärleken är obeskrivbar!
-vår lägenhet,tror vi har bästa läget i hela falkenberg, ända sen jag kollade på den första gången har den känts lite små lyxig med sina 74kvm,snetak, stora balkongen å havsutsikten..Borta bra men hemma bäst, älskar vara hemma!


Kanske är jag skruvad, som en berg o dalbana,homonell,bipolär..kalla det vad du vill men jag e fan påväg tillbaka och inget ska stoppa mig!





Jag är så trött! Frukansvärt trött...Har sovit fram till 10 idag, men trots det är jag lika trött igen...spelar ingen roll vad jag än gör, känns som jag snart kommer säcka ihop och inte komma upp igen!
Dessutom,denna värme....hela tiden skit varm, som om jag hade feber men inte har det?!
Förstår ingenting faktiskt...
Hoppas svaret kommer idag...

Helgen kommert återigen bestå av plugg i psykologi..skönt att det bara är 1 vecka kvar i skolan å sedan påsklov!