Det är så svår att finna tid för att  sätta sig ner å skriva här, nu för tiden. Antingen har jag inget att berätta eller så har jag bara inte tid. 
Dagarna går i full rulle, kan jag säga.
Lilla M älskar upptäcka världen och är överallt . Kryper, står och går med stöd. Bara sista två veckorna har hon kommit på att man kan använda gåvagn eller putta andra saker framför sig för att kunna gå. 
Återigen, det är så himla härligt att följa hennes framsteg. Det händer mycket nu! 
Förra veckan började hon peka, och nu pekar hon på allt. Hon har lärt sig lampa, både säga och peka. 
Det kommer mycket  nya ljud nu som är början till ett språk. Är det inte häftigt?! 

Vi har precis kommit tillbaka till Houston igen efter 3 veckor hemma i Sverige. Det blev väldigt hastigt och lustigt att vi var tvungen att åka hem. 
Lillebror, min älskade fina lillebror finns inte hos oss mer. 
1 oktober, valde han att lämna jorden och flyga iväg, bort till Nangijala för att få vara fri, och leva ett friskt liv. 
Så saknad här hos oss alla. 
För Anton själv, var det nog skönt att äntligen sluta kämpa för att överleva. Sluta lida och ha ont jämt. Men det går inte en dag utan att jag tänker på honom. 
Han finns där hela tiden, han är med mig vart jag går❤️
Begravningen blev en jobbig dag, men så vacker. Fina sånger, en kyrka överfylld av kärlek och människor som älskade Anton, som endast var där av samma anledning. Att ta avsked av vår kämparnas konung, ge honom en sista "kram". Där var allt ifrån barndomsvänner, dagispersonal och gymnasielärare..han var så älskad, vår Anton och det känns så fint att veta! 
Blommorna jag la på kistan. Fjärillen symboliserar Anton och den lila färgen MPS, en av sjukdomarna hade A.

Jag har så svårt att prata om vad som hänt, och har alltid haft svårt att prata om hans sjukdom. Alla sörjer vi på olika sätt. Mitt sätt att bearbeta är att skriva. Det är där mina känslor får utlopp. Det kommer komma ett inlägg om allt det här troligtvis, när jag är redo. 

Vi kom tillbaka i söndags och det kändes bara så himla skönt att komma hem hit. Hem till vårt hus, vårt fina mysiga hus! Älskar huset vi har här! Både M och V verkade lyckliga över att vara tillbaka hemma igen också. V är så mycket lugnare på hemmaplan och M är så glad över att kunna leka med sina leksaker igen och krypa runt i "sitt". 
Något nytt och spännande som hon upptäckte hemma hos mormor och morfar, som hon även tog med sig hit, är att man kan öppna luckorna i köket. Så ny får vi barnsäkra även där. 

Vi har bakat cup Cakes idag!  Bästa sättet att få göra saker är att låta henne "vara med".. Hon fick också en bunke å slev;) 

Jag hade lite baklust idag och Walmart sålde Thanks giving baksaker och jag tänkte why not? Så köpte lite Frosting å dekoration. Så himla roligt! 
Jag är inte någon duktig bagare, men är verkligen något jag gillar göra när jag har tråkigt. Måste ju öva mig tills 1 års dagen i januari också;) 



Nästa gång måste jag nog använda andra formar 

Någon tyckte der var spännande å se muffins gräddas i ugnen ;) 



Resultatet!!  Turkey cupcakes! EAT MEA! 😂

T åkte idag igen, denna gången för två dagar till Chicago. Egentligen skulle han åkt i måndags EM, men fick ändra resan till onsdag-fredag pga sjukdom hos killen han skulle träffa. Ingen vart gladare än vi! 

M är fortfarande lite jetlaggad så idag vaknade hon 5.30 och har svårt att sova på dagarna. Men nu har hon sovit i snart 2,5 h å funderar på att väcka henne så hon får i sig lite mellanmål och kommer in i rätt fas igen. Det är ju hennes natt nu. 

Mammas och pappas säng är bäst att vila i <3 

Ska bli duktigare på att uppdatera här igen, jag lovar. 

Ha det fint!! 
 




Kommentera

Publiceras ej