Vi sover vår sista natt i vårt hem i natt, den hatälskade lägenhten. Hatade lägenheten som alltid är äcklig å smutsig hur mycket man än städar. Ska bli skönt å slippa den, å få flytta in i nått fint å frächt.
Älskad för att den ligger så nära till allt, å nära till all trygghet vi nu kommer släppa bakom oss och falla, falla mot nya tider och nya utmaningar i livet. Samtidigt som rädslan finns över hur allt komer bli, så är jag otroligt stolt över att jag vågar ta steget ut i det "okända" och försöka istället för att bara avstå och stanna i det trygga.
Ni anar inte hur många gånger jag har bett Tommy med tårar i ögonen att han ska åka själv, hur många gånger jag sagt att jag inte vill för att sedan komma å säga att jag tänker försöka...känslan är så otroligt svårbeskrivlig, men ikväll är jag stolt!
Vi har precis packat i ordning det sista och rensat inför morgondagens flyttfirma som ska komma och skeppa i väg våra saker.
Denna veckar har jag tyckt så otorligt synd om Viggo, är verkligen inte lätt att vara en liten och energisk valp när matte och husse inte har tid att leka och busa lika mycket som vanligt, har verkligen försökt å gå lite längre promenader och lekt ute osv men tydligen inte tillräckligt. Han känner säkert av att allt inte är som det stämmer, och konstigt är väl inte det när lägenheten i stort sett är tömd på möbler och det är massa saker i hela vardagsrummet....Dessutom kom han in i trots åldern också för några veckor sen och kan just nu vara såååå himla jobbig vissa dagar, biter, kissar inne (IGEN?!), lyssnar inte alls....det är tur att man vet att det går över.
Imorgon kväll när vi kommit in på hotellet och allt är "klart" kommer vi äntligen börja andas!
Sedan är det en vecka kvar i vårt långa mellanmjölks land, papper ska fyllas i, ta avsked till alla, vi ska skriva ut oss ur landet,viggo ska till veterinär och SPA/hundtrimmning. Det känns fel att få priotera bort att träffa vänner och ist lägga all tid på att flytta men tyvärr är det något som måste göras...
Efter jag bloggat klart ikväll kommer jag stänga ner min dator och sedan ser jag inte den mer förrän om 7-8 veckor, i Houston. Så länge får jag hålla tillgodo med Ipaden.
Appråpå Blogg! Kommer fortsätta använda den här bloggen för att blogga om vårt liv i Houston, kände att det blir enklast så.
Nu tänkte jag släcka ner skärmen, och fixa i ordnig det sista inför morgondagen och sedan gå å lägga mig så man är utvilad när flyttfirman kommer klockan 8!!
Natti natt på er!
1 kommentarer
Lena
15 May 2014 22:05
Skräckblandad förtjusning!
Så upplevde jag flytten!!!
Ville inte men kunde inte riktigt säga nej för att nyfikenheten tog över! :)
5 veckor tog det att skeppa över våra saker.
Var inställd på 7-8 men är väder och vind bra så kan det gå fortare!!! :)
Kram!
Kommentera