Det är fantastiskt hur man i sånna här lägen lär känna sig själv bättre, visserligen är jag ganska självmedveten om vad jag mår bra av och inte men idag fick jag det bekräftat återigen.
Jag körde bil för första gången helt själv idag i Houston-trafiken ( förutom till mataffären som ligger en gata bort ungefär), det är så himla lustigt hur en sådan liteN grej kan göra en så glad och mer stärkt... Köra bil kan jag, men det är lite nya regler också, t.ex här får du svänga höger även fast det är rött, samt att du hela tiden måste ha koll i döda vinkeln eftersom du måste byta fil hit och dit. Lena frågade i lördags om jag hade lust att möta upp henne och barnen på IKEA idag och rädslaN för att att sätta sig i Bilen gjorde att jag nästan först tänke säga nej, men förnuftet tog över och jag övertalade mig själv att jag måste annars kommer jag aldrig komma nånstans.... Det är tyvärr bara så, man måste slänga sig ut på sina svaga fågelungsvingar för att lära  dem att bli starkare och kunna flyga. 
Efteråt kändes det skönt som tusan och vistelsen på Ikea var väldigt trevlig, med massa prat och lunch och shopping. Kom hem trött, glad och fylld av massa energi.
Köpte lite ljus, servetter och ljusstakar till badrummen, nya lakan till vår säng, blommor, underlägg till köksbordet, en vas... Nöjd vart jag. Visst är det konstigt, man åker till Ikea å ska inte ha nått och kommer ändå hem med nått nytt.
 
Eftermiddagen har spenderats tillsammans med den bästa människa jag vet, min älskade å fina man. Det är bara så himla härligt att vara tillsammans, egentligen inte hitta på nått speciellt utan alltid bara skratta och prata och ha kul ihop ändå..Är så lustigt hur man kan synka varandra så bra, hur man oftast fyller på varandra med massa energi och bara har det bra. Jag kan inte sluta att säga det, men jag kommer aldrig kunna få något bättre. Jag har aldrig upplevt ett förhållande där man knappt bråkar, där man skrattar och har så roligt ihop jämt, där man hela tiden tar hand om varandra och ser till att den andre hela tiden mår bra eller där man intensivt umgås men ändå aldrig blir trött på varann. För mig är det väldigt lustigt och för  1,5 år sen helt omöjligt... Förstår inte riktigt vad som hände där? 
Ämne spelar ingen roll, för jag njuter varje sekund av att må bra och få vara lycklig.
 
Kvällen tillbringades i hundparken och för första gången blev Viggo glad när vi nämnde hundparken , innan  har han börjat gny och skaka så hoppas han börjar koppla det med nått roligt nu. Äntligen har han börjat ta för sig rejält av lek med de andra hundarna, och idag höll han på att jagas, brottas och greja med ett helt gäng. Det värmde i både mattes och husses hjärta att se att han äntligen börjar förstå att man kan ha kul ihop med andra hundar... Övning ger färdighet;) 
 
 Imorgon får vi gäster av Patricia, Andreas och deras Dominic. Vi ska bjuda på middag och jag tänkte laga Africana, jag hoppas dom kommer gilla det, det kan ju vara lite speciellt men jag älskar rätten så hoppas det går hem som sagt. 
 
Det ett är bara 5 dagar kvar till jag äntligen flyger hem till Svealand, ska bli så mysigt och komma hem igen till mamsen och papsen. Längtan är stor nu, har inte sett dem sen i påskas. Ska bli härligt och få träffa lillebror igen och min älskade mormor. 
En av de värsta grejerna med att bo här är att inte kunna ringa min mormor lika ofta som förut, det är så dyrt och sedan funkar inte min mobil till utlandet. Ni som känner mig vet att min mormor är en av de bästa människorna jag vet och när jag bodde i Sverige så hördes vi minst en gång i veckan. 
 
Det kommer bli en  fantastisk vecka här, bara massa kul helt enkelt! 
Nu är det dags att blunda och sussa kudden!
Natti! 
 

1 kommentarer

Lena

23 Jul 2014 14:07

God morgon!

Tack för igår! Jag är glad att du vågade ut och köra för att möta upp oss!
Jättetrevligt att få prata och ses! :)

Vad roligt för Viggo att han gillade hundparken! Så mycket lättare om våra små mår bra och har roligt!

Kram

Kommentera

Publiceras ej