Vanliga jular brukar jag tillbringa kvällen före julafton hemma hos min älskade mormor med min syster. Vi brukar dricka vin, äta ost och kex och lite ris alá Malta och hon brukar bjuda på choklad. 
För mig är det en kväll som betyder mycket, att få dela denna kväll med  två av dem finaste kvinnorna jag känner. Sitta där med levande ljus och små prata, oftast brukar det bli sent och mycket skratt. 
Jag vet att även min fina mormor uppskattar kvällen mycket då det är sällan jag och M är i hemma i stan samtidigt. 

Ikväll blir kvällen annorlunda. Vi ska laga julmat, fixa skinka, rulla köttbullar, göra rödbetssallad och steka prinskorv. Mest för att slippa stå med detta imorgon och kunna ha en mysig julafton. 
Jag hoppas kunna se Kalle Anka på SVTplay imorgon också. 

I år känns allt väldigt konstigt, fejkat och nästan lite trist men samtidigt häftigt, förväntansfullt och spännande. 
Varje kväll blir "nehe ingen bebis idag heller" och just nu känns det som att hon tänkt stanna där inne till Januari faktiskt. 
Fortfarande känns förlossningen långt borta Och jag undrar om jag någonsin när dagen väl kommer, kommer känna mig mentalt förberedd. 
Varje litet tecken på värkar de senaste veckorna har gjort mig fruktansvärt nervös och rädd, mycket känslor som kommer upp och har alltid kännt "nej inte idag är ju inte där än"...  

Har varit väldigt lugn inför detta hela tiden annars... 
Jag är inte speciellt rädd för smärtan utan mest för alla känslor som ska svämma upp. 
I 12 år har jag ändå gått å undrat och vetat att jag kanske aldrig kan få ett friskt barn på naturlig väg och plötsligt står just den dagen här framför mig. Det är inte bara lyckan över att bli mamma och få sin älskade lilla flicka på bröstet, för mig är det så mycket mer. Jag är så oerhört tacksam för henne, att livet valde att ge mig denna vackra gåva utan att jag ens just i det tillfället bad om att få den. 
Hon är lite som ett speciellt mirakel. 

Jag är en människa som tror på ödet, där skiljer vi oss åt jag och T.. Men enligt mig finns det ingen annan förklaring till att hon snart är här. Ibland visar livet helt andra vägar än planerat och lyckan står där med sin glans. 
Ang. Vår lilla tjej så är det känslor som för någon som inte levt i samma familjesituation eller befunnit sig i närheten dessa år är svåra att förstå tror jag. 
Jag tror att jag kommer ha svårt att förstå att hon är vår på väldigt länge, jag kommer älska sönder mig i denna lilla varelse men det kommer vara svårt att inte gråta av lycka många ggr när jag ser på henne. 
Det jag är rädd är för är att det ska bli så stor känslochock att kroppen inte vet hur den ska hantera det... Resten är jag inte ett dugg rädd för gällande förlossningen. 

Sist när vi var inne på TIllväxt ultra ljud så fick vi även se henne genom 3D ultra och bara genom där såg man lite hur hon såg ut, för oss ganska tydligt. Hon är så otroligt fin och vi tittar på den lilla ultra ljudsbilden flera ggr om dagen, beundrar, studerar och ler. Det är svårt att förstå att hon nu ligger där inne och inom 2 veckor är hon hos oss. 

Imorgon är det julafton, 24 dec och bilder ploppar upp på Instagram och fb att Sverige börjar fyllas med snö, det är vitt på marken och många förbereder inför morgondagens julfirande. Jag längtar efter mina nära så jag spricker, tur det bara är en månad till mina föräldrar äntligen kommer hit så vi får kramas i 10 dagar! 
Folk sitter ikväll bänkade i sofforna och spelar uppesittar- bingo och dricker glögg. 
De minsta ligger snart i sina sängar och är förväntansfulla inför morgondagen. 
Många ligger nog även med klumpar i magen, känner sig ensamma och bortglömda. 
Julen är en av de största traditionerna och ger så mycket känslor, både positiva som negativa.
Jag önskar verkligen att alla hade kunnat få en mysig och vit jul med snö, inget bråk och inte massa alkohol, och en liten tomtegubbe som ger alla en liten klapp. Tänk på att julen är en kärleksdag, om vi är dåliga på att visa kärlek så låt iaf julafton vara en dag av kärlek och mys, framför allt för barnens skull. 




2 kommentarer

Mamsen

25 Dec 2014 10:34

Tillåt dej att ge utlopp för dina känslor <3 Det mår både du och "Lillan" bra av. Om du inte gör det där och då så kommer de förmodligen att svämma över så småningom och kanske är det då svårare att hantera det.
Kramar i massor till er. Hoppas julen är underbar <3

Henrik Thrap-Meyer

28 Dec 2014 01:22

God jul :)

Kommentera

Publiceras ej