Idag slog det mig verkligen! Om
En månad kommer jag antagligen ha fått eller är troligen väldigt nära på att få möta vår lilla flicka!
Bara vid tanken tåras ögonen och känner så stor lycka inför detta. Det är ett ögonblick jag verkligen inte trodde jag skulle få uppleva i mitt liv.
Igår hade vi exakt en månad kvar till BF, och nu räknar vi verkligen ned dagarna.
Sista tiden har det varit mycket om bebis, jag vet men tyvärr ni får stå ut.
Innan jag blev gravid och i början ( ganska långt in i graviditeten) lovade jag mig själv att inte bli en sån som skulle uppdatera för ofta om allt, skulle inte lägga upp Massa magbilder osv, Då jag själv tidigare stört mig mycket på det när andra gör det. Men tyvärr är det inget jag lyckats hålla Och framför allt inte sista veckorna.
Jag hade mer än önskat att jag fick ha alla närmare och dela allt detta med alla på ett mycket närmare håll.
Något jag absolut är ledsen över är att alla närmaste, familj och vänner missar hennes första 1,5 år innan vi kommer hem igen. Det är verkligen supertråkigt. Så det här med bilder på henne på sociala medier är något som just nu står i valet och kvalet. Jag tror inte något kommer bli postat öppet på blogg och fb, däremot möjligtvis på Instagram då mitt konto är begränsat och jag väljer vilja som kan ta del av bilderna. Anser att man som förälder väljer detta själv. Men när vi har diskuterat det jag och T är vi ganska överens om att vi anser att hon är för liten för att delta på sociala medier och vi tror inte det är bra för henne pga hur samhället är uppbyggt idag och sedan hennes framtid. Vissa kommer säkerligen kalla oss omoderna m.m men jag hoppas folk kan respektera vår åsikt om detta lika mycket som vi respekterar andras om deras barn. Anser att var och en gör på sitt sätt.
Men samtidigt kan det bli svårt att hålla det på den nivån också eftersom jag vet hur många som sagt att dem vill följa oss och framför allt nära släkt och vänner som vill följa hennes utveckling.. Och internet är då en perfekt plats när man som vi är på andra Sidan Atlanten,så det är svårt.
Nått som också är tråkigt är att vi har våra familjer på två olika sidor av Sverige och inte riktigt vet vart vi kommer bo när vi flyttar hem.
För oss är det viktigt att hon ska få bra relation med både mormor,morfar,moster m.familj, morbror och farmor,farfar,faster och hennes familj. Även min mormor och farmor samt T's farmor och farfar.
Vi vill inte att dem ska få missa allt, även om vi vet att det tyvärr kommer bli så mycket innan vi flyttar hem.
För mig är detta en sak som slår hårt i hjärtat då jag bl.a vet hur mycket mina föräldrar sett fram emot det här och jag önskar så att jag kunde ge dom all tid dom ville ha med henne.
Det är nog något som kommer bli mer känslosamt än vad jag trott när hon väl är född, för det är aldrig såhär jag velat att d skulle bli...
Visst är det lustigt hur man planerar och drömmer om olika situationer, men det är sällan verkligheten blir densamma?
Tyvärr kan man varken få eller ge allt här i världen och det gäller att göra det bästa av situationen.
Ikväll är T ute på jobb middag ihop med en kund som är här i Houston över helgen och jag kände mer för att stanna hemma å mysa ner mig i soffan tsm
Med lill-viggen och en skål popcorn framför tv3play.
Vi har idag ägnat hela dagen åt Viggo, då vi varit ute å gått i Hermann park inne i Down town Sedan tog vi även en tur till hundparken.
Jag och Viggo har haft en jäkligt trist vecka tidigare då jag legat i jobbig förkyldning vilket inte har bidragit till några större aktiviteter om dagarna. Så att han äntligen fick komma ut på riktigt var skönt, var en skuttande glad hund som Nosade runt, kan jag säg, alltid härligt att se.
T.om hundmöten gick otroligt bra, så går framåt, man blir lite stolt!
Igår när T var klar på jobbet kom han hem och sa att det var "min dag".. Vilket betydde att jag skulle bli ompysslad i all ära. Fick inte laga mat, inte plocka disk inte fixa hemma, detta gjorde han. Som pricken över i:et fick jag hemma-spa med massage, levande ljus och lite relaxmusik, sedan ett varmt skumbad. Vissa dagar får den mannen mig att känna mig extra bortskämd.
Jag tvekar inte en sekund på att han kommer vara en fantastisk "coach" under förlossningen och klara papparollen perfekt.
Imorgon ska vi på Luciafirande med SWEA gänget och jag tog på mig att baka lussebullar, dom blev nog dom värsta torra bullarna i Houston, då det slutade med att dom smulade sönder när jag provade äta en.
Så blev akutlösning och köpa färdiga på Ikea istället, inte hemmabakade men löftet om 30 st hölls;)
Har även insett att någon mysig bullmamma blir jag nog inte, men vi får pröva igen en annan gång;)
Ska bli mysigt å få lite luciafirande här också.
Dags för att krypa till kojs! Natti natt!
1 kommentarer
Mamsen
07 Dec 2014 08:27
Du är så duktig på så mycket annat så skit i bullarna. Det finns mängder av barn som aldrig fått växa upp med hembakta bullar (däribland jag) och det har blivit fullvuxna glada människor av dom (oss) ändå ;) Hembakta bullar får "Svea" äta hos sin mormor eller farmor. :) <3
Kommentera