Alla har vi människor runt omkring oss som får oss att må sådär fruktansvärt bra, som fyller på dig och skänker dig mycket energi, gör din dag och när du kommer hem är du pigg, glad och känner verkligen lyckan till livet och hur otroligt tacksam du är över att ha träffat dem. Eller hur? Kanske har du många sådana, kanske har du bara någon enstaka.
 
Sedan har du människorna som är tvärtom, de mår aldrig bra, har alltid något att klaga på och ser hellre det mörka än å försöka hitta det positiva i det mörka, och oftast använder dem dig som psykolog, för du e ju alltid så himla snäll och gullig och lyssnar och orkar med. Du är ju en så himla bra vän.... Men du själv kommer hem och du är tom och trött och energilös... Dessa är energitjuvarna.
Oftast glänser dem i dina misslyckande och ler mot din olycka och hatar att se dig lycklig. Dem gör allt för att du ska välja fel val för att du inte ska vara lycklig och glad.... Detta är dock rätt omedvetet ifrån deras sida, men deras avundsjuka inför din lycka är starkare än er vänskap. 
Så frågan är är det värt det? Ger dessa människor dig det du behöver och för dig framåt i livet?
 
Vad är det för fel på människor?? 
Det är tabu att få vara lycklig och det är tabu att erkänna sin olycka inför andra.
 
Jag har de två senaste dagarna umgåtts med två personer jag verkligen tycker så mycket om, två stycken som alltid fyller på mig med sprudlande glädje och energi när vi ses, den ena är min älskade syster och den andra är en gamal kompis och kollega i från Göteborg som jag inte träffat på flera år.
Bägge dessa människorna är två som är väldigt lika mig, vi är för snälla, gillar människor och vill vara alla till lags.
Men alla tre har vi samma åsikt, vi måste bli bättre på att tänka på oss själva och sluta bry oss så mycket om andra å "ta hand om " andra... Människor som inte ger ett skit tillbaka som bara kommer när de behöver hjälp och stöttning eller som hör av Sig när dem själva har lust. 
Alla la säger vi samma sak " jag är hellre ensam på riktigt än i en relation med andra människor där jag känner mig ensam". 
 
Det ett är dags att ta tag i det helt enkelt, rensa bort, ta avstånd ifrån de människor som inte skänker någonting annat än irritation, sorg lr energilöshet.
Jag får inte ut nånting av att ha människor runt omkring sig som är avundsjuka eller stör sig på mig och mitt liv, vad är det egentligen exakta anledningen?
Vi jämför oss för mycket med andras liv och glömmer av att se på det vi har.
 
Jag kommer inte heller låta bli att tala om att jag mår bra och är lycklig... Varför ska jag dölja det bara för att människor runt omkring mig "kanske känner sig " sämre eller kommer bli "avundsjuka"? 
Avundsjuka på vad? Att jag mår bra och har valt att leva så? 
Det är faktiskt upp till var och en av oss att välja hur vi ska må, självklart inträffar det saker i livet som r oss att må kaos.... Men tyvärr så väljer vi faktiskt själva om vi vill stanna kvar där nere eller om vi väljer att göra något åt situationen så vi kan må bättre.
Varför ska vi svara "det är bra" när vi får frågan "hur är det?" Oavsett hur vi mår.... Just precis det är normen, för svarar vi som min vän gjorde idag "det är verkligen jättebra, jag har nog aldrig mått bättre faktiskt" får det en att haja till och antingen tänka " Ne  du mår inte bra eftersom du måste hävda dig" eller    " ok skrytmåns"..men eftersom jag känner min tjejkompis trots att vi inte hade träffats på 4 år så kände jag faktiskt att ja hon menar det hon säger och kunde verkligen glädjas med det. 
 
Varför har vi människor så himla lätt att missunna varann glädje och välmående?! Varför inte ryckas med i varandras glädje och verkligen glädjas med varann? Det ger så himla mycket mer än att hela tiden missunnas och vara avundsjuka på varann... Eller på ett falskt sätt säga " vad kul för dig jag är glad för din skull" för det är också ett typiskt svar För så säger man ju av artighetsjäl, men tyvärr det hörs så tydligt när du tänker motsatsen under tiden, det märks i röst och kroppsspråk. Istället, var ärlig och tala om att du är avundsjuk då eller så säger du ingenting.
 
Det här är sista dagen i mitt "jag ska ta hand om dig och lägga vingarna om dig" liv.... Kom gärna till mig om du känner att du skulle gjort samma för mig, om inte? Nej då har nog vår relation inget oss att ge längre...
Fråga gärna hur jag mår om du vill höra det ärliga svaret, om inte? Nej då är nog inte en vänskap något för oss.
kan du inte glädjas åt min lycka och känna glädje tsm med mig så ska vi nog helt enkelt lägga ner det vi har för det är inget som ger mig något längre.
Måste du hela tiden lägga till nått som ska låta lika bra eller bättre för att du känna dig " bra" inför mig... Då ska du nog börja fundera på varför.
 
Detta är inget " jag är bäst, mitt liv är perfekt" eller riktat till någon speciell... Utan helt enkelt ännu ett inlägg i ärlighetens namn, att få ut känslor jag länge bärt på.
Nej jag tror inte att jag är störst bäst och vackrast det handlar inte om det... Jag är bara så sjukt trött på att  få höra hur bra vän jag är som alltid finns och ställer upp eller leka psykolog åt människor som interns ge ynka en tanke åt mig när jag verkligen behöver det... Alla har dåliga perioder i livet och alla behöver vi vänner som då finns.
Människor som ska prata om mig och mitt liv är tyvärr inga människor jag är intresserad av, inte heller dem som bara kan glädjas med mig när jag mår dåligt.... 
 
Det är dags att bli lite ego folket och börja ta hand om oss själva och tänka efter vad vi mår bra av... Sluta ha så in i helsike mycket åsikter om andra och hur folk lever sina liv ingen mår bra av det...Detta är min start... Hur väljer du att börja din? 
 

2 kommentarer

Lena

07 Aug 2014 15:43

Såå sant!

Jag "rensade" automatiskt bort energi-tjuvar då Tuva-Li föddes. Tiden och orken fanns liksom inte längre att "ta hand" om dessa människor. Så dem sorterades bort.

Tänker ibland på dessa människor för det känns som att man gör fel när man sorterar bort dem,men man måste tänka på vad man mår bra av. Speciellt då man också har en liten att ta hand om 24timmar om dygnet.

Hoppas du blir av med dina "tjuvar" och kan lägga energin på människor som förtjänar den! :)

Kram!

Anonym

03 Sep 2014 22:52

YOU GO SIS! Ett steg i rätt riktning. Bara så du vet: du inspirerar mig <3

Älskar dig!
Puss

Kommentera

Publiceras ej