Precis som förr, ungefär som vid 15 bast, liggandes på sängen med lurar i öronen och hellström som sjunger på högsta volym om livets öden.
Jag vet inte vem jag är, jag vet inte vart jag är och inte vart jag ska. Det tog stopp.
Tänker att det är egentligen nu man borde göra allt det där man önskar att man kunde göra men aldrig tar tag i, t.ex lära sig spela gitarr, sjunga, lära sig skriva musik, skriva den där boken....
Jag borde fira för varje år som paserar nu....är det något att fira? skumpa och confetti? Hejaheja ...eller kanske inte..
Återigen har livet lärt mig något nytt, återigen ska man le mot världen fast än den inte ler tillbaka....det brukar ju lösa sig eller hur?
Det är nu man ska dra fram SATC-boxen äta ben and jerrys och skratta till Samathas klockrena kommentarer och gråta ihop med Carrie när hon gång på gång drar niten...Men samhällskunskapen tar över....men kvar ligger jag i sängen med blicken i taket...
Tyvärr man jag är inte den som pissar tillbaka när livet pissar på mig....
Over and out
Kommentera