Varför funkar livet så att man alltid upptäcker saker efter hand?
Att så fort man går ut på gatan slår det dig om du har gjort rätt eller fel?
Att när du går in på FB får du citat av kloka personer rätt upp i ansiktet som säger "DU GJORDE RÄTT STÅ PÅ DIG"...eller " DU GÖR FEL SPRING TILLBAKA Å ÄNDRA DITT VAL NU"...
Låtar poppar upp på Spotify men fina texter om olycklig kärlek som talar om hur fel man gör.
Är det fel då? Är det rätt då?
Jag vet inte om vi gör fel, jag vet inte om vi gör rätt. Framtiden utvisar det bästa.
En till sak, varför har jag börjat blir så vansinnigt dålig på att visa vad jag känner? Att man inte kan gråta när man vill, att man kopplar på leendet och låtsas som att allt är bra. Varför funkar vi människor så?! " ne men jag mår bra" ....och varför förväntar vi oss också alltid det svaret?
Ibland önskar jag att jag var som jag var för, fylld med känslor som kunde spruta ut när jag var ledsen.
Är det bevis på att man lever bakom en falsk fasad genom att va som jag är idag?
Är det bevis på att man genom gått för mycket i livet om man är lika "känslokall" som mig?
Ikväll tänker jag se min SATC-box å äta glass PUNKT.
Kommentera