Är jag tillbaka nu tänker du?...njaaa för en stund kanske...jag känner att frustrationen börjar stiga, denna gången över matten.
 
Jag läser just nu Matte 1B(motsvarande gamla matte A) på komvux och gick in med inställningen att jag ska va nöjd med godkänt i kursen, och absolut det är jag också, så länge jag klarar kursen och får mitt slutbetyg.
MEN, det jag just nu mår dåligt över är matteprvet jag fick tillbaka häromdagen...E gränsen (nya godkänt) låg på 15 Poäng...Jag fick 15 poäng, måste erkänna att jag höll en tyst minut för mig själv och tragglade svordomar inom mig själv innan jag föll tillbaka till verkligheten och försökte muntra upp mig själv med "du slapp iaf göra om det och till nästa gång pluggar du mer bara"....
Jag vet med mig att jag inte hade pluggat hårt inför provet, men jag kände inte att jag behövde eftersom det var jag som fick förklara för de andra och det var jag som löste talen på tavlan, jag hade ju gjort det här 3 ggr innan. Så ja besvikelsen var ändå rätt så stor.
 
Nu sitter jag här igen och det är prov på torsdag, jag känner att jag kommer greja ett E, men när jag får frågor som " Priset med moms är 1,25*priset utan moms, vad blir då priset med moms på en vara som kostar 200 utan moms?`"  Eller " 3% av en vägsträcka är 60 m. Hur lång är hela vägsträckan?" Så blir det stopp, oftast så vet jag hur jag ska räkna ut det men när man inte får använda miniräknare så får ja spel, eftersom jag är nog den sämsta människan på huvudräkning!!
 
Det är just då i det tillfällena jag vill lägga mig ner och skrika å gråta som en unge, eftersom jag ser alla drömmar raseras...jag är SKITRÄDD för att kugga en gång till!! Det är 5e gången isf!! FEM jävla försök!
 
Jag har alltid varit "trögtänkt" när det har kommit till Matte, och fick tyvärr aldrig någon hjälp i skolan...Vet inte om det var för att det inte fanns några anställda speciallärare/specialpedagoger på min grundskola eller om det var för att jag helt enkelt inte gjorde tillräckligt mycket väsen för mig.
 
Jag har bestämt mig för att jag SKA klara det här...men jag har tyvärr större drömmar än såhär...Visserligen kommer jag söka 3 olika linjer till hösten på högskolan som kräver grundläggande behörighet, vilket är Hälsopedagog,Förskollärare och Studie- och yrkesvägledare...
Men egentligen är drömmarna att bli logoped,audionom,sjukgymnast eller arbetsterapeut, eller grundskollärare (som för övrigt alla kräver Matte 2b)....för där vet jag att jag skulle älska mitt jobb.
Visserligen är Hälsopedagog också jätte intressant, men arbetsmarknaden där är ungefär som att fiska efter fisk i ett dött hav...det vill säga att det är sjukt dålig arbetsmarknad och du är i stort sätt tvungen att studera vidare, om du inte väljer att satsa på att starta eget vill säga och så driven är jag nog tyvärr inte.
Förskollärare och SYV då? Verkar vara två otorligt spännande och roliga utbildningar, men SYV är på distans och jag är rädd att jag inte ska kunna klara den. Förskollärare är också sjukt roligt tror jag, förutom att det är grymt tungt jobb och dåligt betalt, men anledningen till att jagkan tänka mig detta är pga jobbmarknaden (finns jobb över allt) och för att jag älskar lära ut och jag älskar barn, tanken är då att jag ska vidareutbilda mig till grundskollärare och specialpedagog/lärare för att se till att sånna som jag inte ska behöva sitta där när dom är 25 år gamla å gräma sig över att drömmarna raseras.
 
Det handlar inte om lathet  i detta fallet, det handlar om att vara realistisk.
Matte 1 kursen kommer jag att få E i i slutändan om jag bara kämpar på å vägrar ge upp...Men för framtiden så MÅSTE jag även läsa Matte2 och den kursen är svår och jag e rädd att mina kunskaper inte räcker.
Det är en ständig orolig kamp som just nu kretsar i mitt huvud 24/7...Hela min framtid står på spel helt enkelt och jag tänker inte bli en sån som väljer den eklaste vägen för att sedan sitta å vara bitter över saker jag inte tog tag i....
 
Den hjälpen jag fick av min lärare i 4e klass var att jag som låg efter klassen i matte fick hoppa över en hel mattebok.....Förstå?! En hel bok fylld med kunskap som jag inte har som har gjort det ännu svårare för mig att följa med, typ 200 sidor kunskap!!! Bara för att jag räknade långsamt!
Varje gång jag tänker på det så blir jag bubblande av ilska...hur kan man göra så mot en elev?!
 
Jag sitter nu här 15 år senare och kämpar för att klara första kursen i gymnasiematten...som är repetition på grundskolans matte....Matte jag redan läst som jag behövt läsa om 5 ggr sen jag gick ur 1an på gymnasiet, då jag var dum nog att hoppa av 2 kapitel innan avslutad kurs.
Jag skyller inte allt på min lärare i fjärdeklass men mycketav det jag missade då, som t.ex huvudräkningsträning är något som fattas idag.
 
Jag är rädd, orolig och ledsen, för jag vill så himla gärna komma in på högskolan och jobba med det jag drömmer om. Tänker inte nöja mig med USKa eller stå i butik...jag vill läsa, och skaffa mig en akademisk utbildning!
 
Jag ber till gudar om att jag kommer klara detta och kommer klara Matte2 också.... sen tänker jag ALDRIG mer läsa den matten igen!
 
 
 
 
 
Nu försvinner jag nog ett tag igen.....

 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej