Har laddat hem blogg appen för att kunna blogga genom mobilen, så blir spännande att se hur det här blir;)
Som jag skrev imorse så hade jag fått mail ifrån MDH där de berättade att jag kommit in som reserv på kursen andraspråksinlärning på distans. Den är på 25% Och helt på distans.
Tackade ja till platsen och beställde böcker på en gång, verkar jätte kul:)
Det som gör det ännu roligare är att min vän och Fd. Klasskompis också läser samma kurs, e ju superkul för då kan vi bolla och diskutera en termin till ihop.
Hade även första dagen på språkkursen idag. Kan inte säga att jag är nöjd, snarare väldigt besviken och arg.
Vi har en lärare i grammatik och en i läs och skriv och förståelse.
Grammatikläraren var super, men andra läraren verkar helt lost i sitt val av yrke. Vi får bl.a. Inte använda oss av ordböcker/google translate.Vi får inte heller fråga henne om hjälp om vi inte förstår eftersom vi är där för att konversera med varandra. Dem elever som inte riktigt förstår eller hänger med på en gång blir utskrattade och hon verkar ha nollkoll på vad pedagogisk innebär. Hon ger oss heller ingen arbetsro utan pratar, tjoar och tjimmar. Till råga på detta var hon "sjuk" idag för att sedan sätta igång å tjoa å tjimma igen å sedan om nått blev lite jobbigt "oh am so sick today".
Jag hade sett fram emot detta men känns mer som en besvikelse även det här.
Med tanke på hur dyrt det är att gå en sån här kurs känns det som att lärarna borde vara mer proffsiga.
Jag lämnade tyvärr skolan kokandes av ilska och med tårar brännandes bakom ögonen, det är sån jag blir när jag blir riktigt arg. Jag kände mig som en tonåring igen som
Satt tyst i ett klassrum och inte förstod någonting med en lärare som gärna hänger ut folk..det får mig så himla arg!!
Inte ens ett "welcome to the Class, Nice to meet you" gav hon mig utan sa "yeah I Know that you're Evelina, i've heard about you" med otrevlig ton.
Alla motgångar och besvikelser börjar verkligen göra mig orkeslös i det här.
Jag kände mig stark och glad imorse, det kändes som att det skulle bli en vändning till något nytt och roligt. Tror även det är därför besvikelsen är extra stor.
Till imorgon har vi 4 läxor där en av dem är ett test på.. Typ ord jag aldrig hört, Kommer behöva sitta uppe länge i natt.
Jag börjar tröttna på "försök lite till" "Bit ihop" och "snart vänder det nog"....jag saknar verkligen mitt "gamla liv" och mina nära och kära, min familj, mina vänner.
Tanken var att skriva om resan till Vancouver/Tacoma/Seattle men istället behövde jag få ut allt det här..
Jag känner mig så negativ och tråkig nu för tiden, det är lite som att tappa en del av sig själv.
Falska fasader är inte riktigt min grej, tycker det är bättre att vara sann och ärlig. Och detta är ärligheten helt enkelt. Att dela sånt här offentligt är inte heller något jag gillar, men deg känns lättast just nu. Jag har funderat på att stänga ner min blogg då jag känner att det är mycket som är privat, men samtidigt, detta är livet jag lever här. Det är ingen dans på rosor som många tror, det är jätte hårt att komma ny till ett land, annan kultur och "börja om"..det jag har tur med är att jag kan en del av språket, tänk om det hade varit i Dubai? Indien? Frankrike?
Jag är glad över det jag har... Men tyvärr inte över där jag är, jag önskar en förändring på allting just nu, men istället känns det som jag sitter fast och inte kan ta mig någonstans.
Klockan börjar bli mycket och jag måste sätta mig med allt skolarbete helt enkelt.
1 kommentarer
Lena
18 Sep 2014 22:48
Vet knappt vad jag ska skriva men jag måste skriva nåt! Jag känner dina känslor sååå vääääl! :(
Så otroligt tråkigt bemötande av din lärare, finns liksominga ord eller förklaringar för hennes beteende. Vi har liksom inte tid eller ork till sånt här. Alt är för sårbart för att acceptera det. Och att kriga och gå vidare med det finns oftast inte heller ork till.
Hur var det idag? Visst går du varje dag?
Det blir lättare och tiden kommer gå så mycket fortare nu när du har nåt att göra. Och speciellt när Lill tjejen kommer, då kommer du vara busy! ;)
Men en del av oss kommer nog alltid att längta hem. Hem till trygga Sverige där vi har vårt skyddsnät. På SWEA igår var det några stycken som absolut inte längtade hem men jag är inte en av dem.
För mig är det svårt att acceptera att inte ha min familj nära och jag hade ett fint liv i Sverige som jag vill tillbaka till. Men alla är vi olika. Och tur är väl det!
Och inget skamligt att skriva som det är, bättre det än lägga på locket och låtsas att allt är bra!
Grattis till Viggo på 1-årsdagen också!
Kram!
Kommentera