Det finns verkligen vissa saker jag saknar otroligt mycket i min vardag här.
Saker som egentligen är småsaker men som man just nu inte har en möjlighet till.
-Söndagsfika, det blev lite av en tradition för oss. Antingen på Waynes, på JAVA eller uppe på flanör. Oftast delade vi våra söndagsfikor tsm med Olle, en kollega och vän till Tommy, och ibland kunde vi bli ett helt gäng. Oavsett, när söndagen kom var det rätt givet för eftermiddagsfika på stan. Avkopplande, mysigt och underbar avslut på helgen innan jobbveckan drog igång igen.
- Gå på bio!! Yes, självklart har dem biografer här, men biosnackset suger- för salta popcorn och lösgodis i USA är ju till att glömma.
Jag vet inte varför jag saknar bion hemma, men bara att kunna gå ner på stan å gå på bio är så skönt!
Saknar svenska filmer. Saknar att efter bion vandra hemmåt igen genom staden, småpratandes om filmen och lite annat smått och gott.
- Att kunna gå! Gå utanför dörren och gå ner till köpcentret, kunna gå och fika, kunna ta promenader utan att vara rädd att bilarna kommer i för hög hastighet och ska råka svänga upp på trottoaren när du står å väntar på att få gå över vägen.
-Luncher/middagar ihop med mina fina tjej kompisar... Salladen på flanör , pastan på pazzo(?)...alltså spendera timmar med massa tjötpröt tsm över lunch, kaffe efter maten och sedan avsluta med en tur på nian. Något som förgyllde mina dagar mycket.
-friluftsområderna, och tur i skogen med Viggo. Nej det är inte Sanna sak att åka till parken å gå, även om vi hittat en slinga som är skog här så nej, det är inte samma sak. Saknar doften av fuktig mossa och bark, knaket under fötterna av grenar. Bara känslan av frihet, kunna ha Viggo lös, träningen över stock och sten. För mig är detta terapi för kropp och själ!
-middagar med våra vänner. Iaf en gång i månaden samlades vi och gick ut och åt några par, så himla mysigt varje gång, och man kom hem med så mycket positiv energi!
Detta är några få saker som man verkligen inte tänker på mär man är där, mitt upp i. Det är ju en del av ens vardag där och då.
Mycket går att få likt här kanske men det kommer ändå aldrig vara samma sak.
Houston är stort, väldigt stort. Bilen måste tas överallt och något direkt centrum finns inte här.
Människorna hemma finns inte heller här. Vi har träffat människor här som är fantastiska och som vi aldrig skulle träffat om vi inte hade åkt hit. Men er hemma är alltid ni.
Det finns dagar då jag verkligen saknar er mer än andra.
Det är inte bra människor i Gävle utan alla ni hemma i Sverige land!
Återigen, jag önskar ni hade kunnat träffa vår Minna, kunna dela vår glädje och hennes utveckling.
Idag är saknaden väldigt stor!
Kram på er!
Kommentera