Livet svänger, humöret som går upp å ner och val som ändras från högt till lågt, det är då det är svårt att följa med. Som en enda stor, lång känslomässig berg-och dalbana i två veckors lång tid...två veckor, ibland närmre 3 av 4...det är hemskt, det är jobbigt...men skiten kallas tydligen för PMS.
 
Det som är ännu värre är nog för dom som står å tittar på, ska le i alla val och handlingar och tycka att det är okej, annars exploderar hon och krig bryter ut, det måste vara jobbigt som tusan.
Nu är det snart över för denna gången...och denna gången har det varit extremt, det har varit kaos...
 
Du måste fokusera på saker, men du kan inte koncentrera dig, du blir handlingsförlamad och istället händer ingenting och om lite drygt en halv vecka är det prov i det svåraste ämnet...
Du vet att du måste men inget händer ändå. Istället fokuserar du och drömmer dig bort mot framtiden. Men för att komma till framtiden måste du ju fokusera här och nu.
 
 
Det är sånna här dagar som jag skämms över att vara jag, när allting går upp och ner och folk står runtomkring och försöker prata vett i mig men istället väljer jag att gå min egna väg.
När jag har 1000 saker att göra men ingenting händer och stressen i slutet blir istället extrem...
Diciplin,fokus och koncentration är 3 saker som inte är mina starka sidor och speciellt inte dessa dagar för då funkar ingenting i stort sett.
PMS e fan guds straff till kvinnan....