Tiden springer på alldeles för snabbt och mer och mer lär vi känna varandra, mini-människan och jag. Mini som för övrigt blev 9(?!)veckor igår. Det händer så mycket på så kort tid och tiden går för fort.
Jag älskar komma hem till det här!!
Jag börjar äntligen finna min roll. Vissa dagar har det känts väldigt naturlig medan andra har varit desto mer konstigare. En blandning Av chock, kärlek och rädsla börjar sakta men säkert lägga sig.
Jag har lyckan att varje morgon få vakna till en stor sol och även på kvällen somna jämte en.
Det är inte mycket hon är missnöjd med här i livet, vår lilla stjärna.
Kan inte säga det nog, men att vara mamma är det häftigaste jag upplevt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig!
För varje dag som går visar hon tydligare vad hon vill och inte vill.
För varje dag som går kommer det upp nya grejer och upptäckter. Lärandet av livet och upptäckandet av världen är så underbart å stå bredvid och studera.
Hon är så med och plötsligt så medveten om saker runt omkring Henne.
Den största tryggheten är mamma och pappa och även detta är något som märks allt mer. Just det där att man märker att hon plötsligt söker oss.
Jag älskar komma innanför dörren och se att det här bor en familj. Hundleksaker, babygym och gunga på golvet. För mig är det mysigt. För mig betyder detta att jag har något viktigare i mitt liv än att ha det helt perfekt.
Inte för att det är smutsigt eller rörigt, mer att det verkligen syns att det bor 4 individer här!
Jag har inte tid längre att tänka på att livet måste vara så himla perfekt annars duger det inte.. För mig är mitt liv perfekt utan perfektionism nu förtiden, perfekt för livet känns komplett och plötsligt väldigt viktigt.
En insikt jag aldrig trodde jag skulle uppnå.
Babblar gör hon en himla massa nu också, hon har så mycket att berätta. Gärna tidigt på morgonen runt 5.30 efter frukost1 eller vid läggningsdags när päronen är trötta efter en dags hålligång.
Hon pratar med handdukar, mobilen över spjälsängen, sköldpaddan på hennes babygunga och med takfläkten. Många vänner!;)
Sömnen är fantastisk, mellan ungefär 22-05 varje natt och har gjort sedan ganska många veckor tillbaka.
Efter Att hon fått pratat och sprallat av sig lite så somnar hon om och sover fram till 8-8.30.
Och sedan efter maten där fram till 11-12.
Resten av dagen blir det bara ytterst små napps på 20-30 min men för min del gör det ingenting.
Hon är enkel att ha med, är hon vaken är hon go och glad annars sover hon.
Hon älskar åka bil, men säger ifrån när man står stilla i ett rödljus etc..hon Brås där på mor sin som liten;)
Vi har fått en extremt fin mjukstart som föräldrar och det är vi väldigt tacksamma över. Har hört att d kan vända;)
Hon älskar sin pappa och hennes pappa älskar henne extremt.
Att se dessa två tillsammans är så himla mysigt.
Hunden är lite läskig, och hunden är ibland lite svartsjuk nu förtiden. Aldrig på elakt vis utan visar mer tydligt att han ska vara i mitten( som vanligt). Han gillar inte riktigt hennes ryckiga rörelser än så länge... Men när vi kommer hem ska han hälsa på oss alla inkl. henne, vilket e bevis på att han insett att hon kommer stanna.
Sen hon kom har han blivit mer skällig under promenaderna, ingen får komma nära vagnen då ska han skydda. Jätte fint av honom att han är rädd om "flocken", men jobbigt för oss då koppelträningen inte funkar!
Vi har bestämt oss för att söka hjälp på riktgt nu, med en privat tränare. Känns som vi har testat allt men att det inte fungerar.
Veckan har varit aktiv, vi har varit ute på mammaträffar och bebisakriviteter nästan varje dag.
Bl.a har vi varit på baby-yoga och babyrytmik.
För Minnas del uppskattades det den första stunden men sista stunden blev intrycken för mycket.
Är slitsamt när man inte är van.
Nu blir det en lugn helg tsm med familjen. T har varit iväg på jobbresa i Scranton tis-torsdag och kommer hem nu inatt.
Skönt å vara alla samlade igen!
Nu är det dags Sova här, ville bara köra en snabb uppdatering:)
Kommentera