Sverige, Sverige vackra land med din fantastiska natur och miljö, dina härliga svala sommarnätter och härligt varma dagar. Äntligen är jag hemma på västkusten igen och njuter av alla vackra ängar, åkrar, det glittrande havet och ljumna vindar. Det är helt otroligt hur man kan uppskatta något som tidigare varit så självklart som svensk sommar bara efter två månader i Houston.
 
Vissa dagar har jag fått spader p.g.a. längtan efter svensk natur av att inte kunna cykla eller promenera till skogen eller stranden. Här hemma känner jag mig fri, det är så enkelt att ta sig fram och värmen som för många här just nu är olidlig är för mig helt underbar. Äntligen går det att vara ute i solen och njuta utan att det ska kännas som man försöker andas igenom en plastpåse.
 
Den lilla staden längs havet låg så tyst och stilla när jag igår cyklade igenom staden, förbi gymnasieskolan mot sandgatan för att äntligen kunna hälsa på min mormor. Det ända som lät var måsarnas skri och några bilar som brummade förbi. Vinden blåste sval mot mitt ansikte när jag körde förbi åkrarna utanför mamma och pappas hus och solen lyste i ögonen, så där som bara svensk sommarkväll ska vara...härlig, ljummen och vacker. Tidigare på dagen var vi nere på ringsegårds strand för ett svalkande bad, vattnet var lite kallt men efter en stund vande man sig och vi låg å guppade i Kattegatts vågor en stund.
 
Jag njuter verkligen varje sekund av att vara hemma och mår just nu hur bra som helst. För mig är närheten till nära och kära så viktigt och jag känner mig ofta rätt hjälplös i Houston, såklart har det blivit bättre sedan vi fick en till bil och chansen för nya kontakter har blivit större men tyvärr, två år känns fortfarande lång tid och när det är dags att åka hem igen den 20e så vet jag redan nu att det kommer vara så himla jobbigt.
 
Ikväll jobbar mamma natt och jag å farsgubben tog cyklarna ner till centrum och gick och tog en matbit på Glenns sportbar, helt ok anser jag men tydligen så är inte maten där alltid så bra...lite tråkigt när det är ny öppnat och allt.
 
Det enda som fattas här nere nu är mina killar, sen är lilla familjen hel och komplett igen, på fredag kommer de äntligen och det ska bli så skönt. Jag är verkligen inte bra på att vara ifrån dem, det blir mycket skype och meddelanden.
 
Imorgon är det 25 årsfest som gäller hemma hos kusinen, ska bli kul å träffa tjocka släkten igen, vi ses ju inte alla så himla ofta så bäst att passa på;)
 
 
 
 

1 kommentarer

Lena

07 Aug 2014 15:51

Nu satte du fingret på vad det är som jag saknar här!
Jag känner mig också friare i Sverige!!!

Naturen hemma går inte att jämföra här, skogen, havet och luften!
Som tur är ska vi inte bo här i Amerikat för alltid! ;)
Och tills vi åker hem har vi varandra!!! :)
Vi får träffas och försöka få tiden att gå suuuuupersnabbt! ;)

Kommentera

Publiceras ej