....Åter igen kallar de på mig å vill få mig att följa med ner...ned i det mörka..ner till det djupa..ner till allt det destruktiva och onda...om jag ändå någon gång fick bli av med allt.
Än en gång kan ingen än jag själv ordna ut det här....en en gång är jag svar och rädd för vad som skall hända...
Än en gång får jag kräkkänsla å vill låta allt falla men försöker ändå hålla mig kvar i ett grepp...
Än en gång vill jag känna det skära långt å djupt...borra sig långsamt inåt å allt skall bli svart
Åter igen måste jag klara mig ur det här och hoppas på att inget mer ont skall hända....
Än en gång kan ingen än jag själv ordna ut det här....en en gång är jag svar och rädd för vad som skall hända...
Än en gång får jag kräkkänsla å vill låta allt falla men försöker ändå hålla mig kvar i ett grepp...
Än en gång vill jag känna det skära långt å djupt...borra sig långsamt inåt å allt skall bli svart
Åter igen måste jag klara mig ur det här och hoppas på att inget mer ont skall hända....
Kommentera