Någonstans mitt emellan ett svensson familjeliv och ett helt nytt liv i ett annat land, mellan studier och ett liv som hemmafru, där står jag nu. Folk säger "tacka och ta emot" andra säger att de är avundsjuka och dem tredje säger att "tänk på vad du vill ha och vart du vill med ditt liv. Somliga kallar det lyxproblem jag kallar det vägskäl.
Allt har fördelar, allt har nackdelar och hur mycket jag än vrider och vänder på det kommer jag aldrig ändå finna det ultimata svaret.
Återigen ställs frågorna, "vem är jag?" och "vad vill jag?"
Klart, livet blir inte alltid som man tänkt sig och att planlägga är egentligen rätt onödigt. Men samtidigt som lyckan blir total, väcks en besvikelse över att livet återigen inte blir som man trodde eller planerade.
"ååh vad avundsjuk jag blir" sa någon...men faktum är att det krävs att man offrar en hel del för att lämna allt för 2-3 år i ett annat land, där dina egna drömmar dessutom kanske får stå i paus.
Återigen ställs jag inför valet att försöka göra en annan människa lycklig medans mina egna drömmar får vänta.
Ingen säger att jag måste, och jag säger inte att jag inte vill men att svara på frågan " vad vill du?" eller "hur känner du?" så önskar jag att jag kunde svara "pass".
Från att för några månader sen hamna i totalchock och ställa in sig på ett helt nytt liv till att sedan när man vant sig vid tanken plötsligt bli ifrån tagen allt igen till att sedan få halva livet tillbaka för att sedan i andra stunden ska en ny känslostorm svämma över en på en gång.
Det är i sånna stunder jag önskade att jag kunde sova på saken en stund...en lång stund för att komma på vad som är bäst, klokast och vad jag verkligen vill.
Jag är fullt medveten om att alla inte ser det som jag, och att det inte är ett "problem" att oroa sig för, att allting kommer att lösa sig osv, och kanske är det så också. Men just nu så känns allting mest oroligt, stormigt och jäkligt ovisst.
Inget är bestämt och ingen kan väl egentligen tala om hur det blir, men för att det ska bli så krävs en del uppoffringar.
Det ända jag önskar just nu egentligen är att livet ska lugna ner sig lite.
