Håkan Hellström är mannen som får mig att apatiskt falla ner, gå tillbaka, känna gamla känslor. Känslor av destruktivitet och njuta av utvecklingen. Håkan har spelats sönder hela morgonen, vilket också betyder en känsla av hat/kärlek till livet ifrån förr...kärlek till livet nu, och en känsla av styrka, mod och lycka.
Lycka över att har klättrat uppåt och inte falla ner trots hinder.
Jag har fått lära mig att livet handlar om att ibland våga släppa taget om saker, kasta sig ut och bara falla, oavsett vad så nånstans när du landar finns det armar som tar emot dig.
Det handlar om att bryta mönster och skapa nya vilket inte alltid är det lättaste...men hela tiden- Gör om, gör rätt och blir det fel så försök en gång till.
Jag står där just nu... jag har en höst kvar, det vill säga lite mer än drygt 4 månader. Sedan är det dags att falla, för det finns inga planer, det finns inga idéer och det finns inga mål till våren. Jag tänker inte bygga några mål, jag tänker inte planera och jag tänker inte hålla kvar.
Det handlar om att ta vara på det man har, livet. Tendensen at stressa sig igenom det är stor, som att världen runt dig snurrar runt dig fort i virvelvarv men i mitten står du, still och kollar på och upptäcker att du inte hinner med att uppleva och njuta. Det är nu man ska ta tag i drömmar, och bara köra på. Att livet skulle vara slut efter 25 var en rädsla men istället var det året jag började leva och inse saker om mig själv, det var då jag öppnade sinnet och förstod.
I december har den största stenen lättat ifrån mina axlar helt enkelt och det är då jag ska passa på.
Listan kan göras lång, men det där med fasta punken kommer nog få vänta en stund till, och jag tänker inte se åt folk runt omkring mig längre...det handlar om mig, mitt och jag kommer nog förbli ung en stund till.. Lära mig stressa ner och njuta.
En känsla av trygghet, trygghet i mig själv- kanske kallas det självinsikt och jag e grymt glad av att har det.
Kanske är jag en tänkare, en analytiker, men jag är stolt och glad över att ha förmågan...det har tagit mig långt, och längre ska vi gå.
