Jag gillar hur livet har tagit vändning, och hur vändningen blivit.
Jag gilar även hur jag har formats som person sedan jag och André blev tillsammans,hur jag äntligen hittat en balans i livet och funnit min harmoni och mitt egna lugn.
Jag vet hur jag vill leva och vad jag vill med mitt liv och vem som jag vill dela det med.
Allt känns så narturligt på ett konstigt sätt som inte går att beskriva, som en jätte stor lyckobomb som smäller om och om igen och aldrig tar slut.
För ett år sen hade jag bestämt mig för att aldrig ge mitt hjärta till någon igen, jag accepterade att jag var problemet i förhållandet helt enkelt, det var alltid jag som blev sur å grinig, skapade bråken
och ja jag kände mig själv som en psychoflickvän.
André vägrade ge upp på ett halvår, om och om försökte hna övertyga mig om att han var den bästa för mig...och jag är fortfarande så glad att han inte gav upp!
André är det bästa som kunde hända i mitt liv...inte bara det att han kan förmågan att vara en bra pojkvän genom att visa så mycket kärlek, han kan även konsten att underlätta i vardagen genom att diska tvätta och städa..man slipper göra allt själv...för mig betyder det jätte mycket!
Jag kan nog inte riktigt förklara, jag mår bara så himla bra och har det så himla fint tsm med honom.
Jag vill aldrig leva utan honom, jag är så hel och trygg nu.
Det handlar inte om att finna den person man vill gå till sängs med. Det handlar om att finna den man vill vakna upp med.
Det handlar inte om att finna den man vill leva tillsammans med. Det handlar om att finna den man inte kan leva utan.
I världen är du bara någon...men för någon är du hela världen<3