Det är lätt att glömma bort hur livet var för bara några månader sen. Att livet får en helt annan mening när ett barn tar plats i familjen är något som verkligen stämmer.
Bjuder på en bild på dem stolta morföräldrarna och lillskruttan <3
Nästa söndag blir hon en månad vår älskade lilla Minnis, och vad mycket som händer på denna tiden.
Hon är vaken så mycket mer och fokuserar med blicken och även om hennes leenden fortfarande är omedvetna är det något som får ens hjärta att smälta varje gång.
Vårt lilla guldkorn har hitentills varit en väldigt nöjd och glad liten bebis, som inte är speciellt ledsen, sover gott om nätterna och äter som en häst vissa dagar. Hon går upp i vikt som hon ska, och ligger till och med lite över kurvan när det gäller WHOs mätning, vilket är väldigt positivt enligt barnläkaren.
Att vara hemma och vara mammaledig är så himla mysigt. Hon älskar sång och musik och teaterapa som hennes mor är blir det mycket sång om dagarna.
Tror t.om Lill-viggen uppskattar mer en matte som är mammaledig än en matte som var gravid;)
Jag har återhämtat mig väldigt bra sedan förlossningen och redan efter 1,5 vecka hade jag inte så farligt ont längre. Nu nästan 4 veckor är jag så gott som återställd.
Innan vi blev föräldrar var det mycket man inte tänkte över speciellt mycket... T.ex hur mycket tvätt som går åt, och hur fort tvättberget växer både smutstvätten som ska tvättas och rentvätt som ska vikas. Att lägga in i maskinen är väl snabbt gjort, men att ha tid att vika i ordning allt är värre.
Speciellt de dagar när det ska ( som idag) ammas och gosas en hel dag i soffan.
Något jag inte visste var att runt vecka 4 kommer se flesta barn in i första utvecklingsfasen, och troligtvis är vi påväg in i den just nu. Det ska ätas hela tiden, och närheten är det bästa som finns, mammas bröst är bäst att somna på och snart efter hon placeras någon annanstans vaknar hon. Än sover hon fortfarande gott på nätterna och vi får se om det fortsätter så.
Men det är okej, jag är så glad över att hon finns hos oss och än så länge har allt flytit på oerhört bra med amning, sömn osv.
De dagar som är som idag, det vill säga fast-i-soffan-dagar får helt enkelt njutas av, snart vill hon kanske inte gosa alls;)
Känslan att ha sin lilla bebis på brösten, snuttandes och lite halvsömnig, hennes små händer som letar efter något att greppa tag i hos dig, och du snusar på hennes panna, i hennes hår och klappar henne på ryggen. Den persikolena bebishuden, det mjuka lockiga mörka håret och lukten av bebis, känslorna är obeskrivliga.
Just nu så spelar det verkligen ingen roll hur högt tvättberget är, hur mycket som ska ammas eller hur närhetsbenägen hon är. Det behövs av en anledning och det är något som är viktigt för vår framtida relation.
Jag skulle kunna ligga å snusa på denna lilla i evighet.
Det är detta jag önskat mig och hur hårt det än kommer vara så kommer jag nog aldrig klaga, för jag är så tacksam, lycklig och glad över min lilla prinsessa och vår fina familj.
Dagarna springer på fort, för fort om jag får säga det. Bloggen kommer troligtvis uppdateras mer sällan, positivt kan jag tycka. Jag vill ägna all tid jag kan åt Minna utan skärmen helt enkelt.
Den 20-29 jan Kom Mina föräldrar och Minnas mormor och morfar på besök. Det var så himla mysigt att ha dom här, sist vi sågs var i aug och jag var i v.21...alldeles för längesen med andra ord.
De slogs nästan om vem som skulle få hålla å gosa med Lillan och hon gillade nog dem mycket;) hon sov tryggt hos bägge i soffan och myste tillbaka... Det är så tråkigt att det är så långt hem!
Nästa gång vi ses är i juli, och hon kommer vara 6 mån gammal. Åter igen, jag önskar så Att jag kunde dela varje ögonblick tsm med er där hemma.
Det blev tomt och ensamt när dem åkte hem i torsdags och jag fick åter igen en liten dipp av extrem hemlängtan, alltid lika jobbigt.
För att sysselsätta oss under våren ska vi anmäla oss till en Agilitykurs med Viggo, med start 17 feb samt efter att Minna fått sina vaccinsprutor så ska vi börja gå på lite babyklasser med sång och musik nån gång i veckan, tillsammans med en annan tjej som också fick barn, fast i november så skiljer ca 2 mån på Minna och hennes dotter.
Vi hoppas att tiden går fort och att "vips" är det sommar. Längtar så mycket!!
Klockan är som vanligt alldeles för mycket och det är dags att gosa kudden några timmar.
Det gäller att ta vara på tiden om nätterna även om Minna bara brukar vakna en gång per natt och sedan 6.13 varje morgon (som en liten klocka) för mat. Det positiva med att bli mamma för en vanligtvis nattuggla som jag är ju att man är trött när kl slår 21 och man kan faktiskt gå och lägga sig;)
Nu är klockan betydligt mer så natti natt på er!
1 kommentarer
Lena
02 Feb 2015 17:09
Vad fin hon är!!!
Så frustrerande att barnen är så sjuka just nu, vill så gärna träffa er!!! ❤️
Visst är det märkligt med barn?! Från den sekund man får dem känns det som dem alltid varit med i ens liv...och ett liv innan?! Märkligt långt bort helt plötsligt! :)
Åh vad mysigt det måste ha varit när din mamma och pappa var här!!! Lider med dig och vet så väl känslan när de åker hem. Och då har du precis fått en liten!!!
Mina var ju iaf ganska stora när vi flyttade hit så de kan leka och prata över FaceTime.
Jag får alltid en sorg när de allra närmaste åker hem igen. En dipp. Kan gråta närsomhelst och utan en direkt anledning.
Du och jag är nog inte "gjorda" för att bo såhär extremt långt bort från våra familjer! :) Eller vad tror du?!
Ha det fint och njut på...tvätten behöver inte vikas! Behöver du nåt får du sprida ut allt på gästsängen och leta! ;)
Kram!!
Kommentera