Jag är så tacksam, mer än tacksam.
Tacksam över det jag har och framför allt över att ha en så fantastisk människa i mitt liv som denna fina man på bilden ovan.
Han jobbar heltid, han städar, han tar disken, han lagar mat, han tar hand om Viggo,tar hand om tvätten, han ger mig massor av kärlek och talar om varje dag hur älskad jag är och hur mycket jag betyder.
Och allt jag just nu gör är i stort sett bara att ligga på soffan, sova,vila och ha ont, vissa dagar får jag nästan dåligt samvete, samtidigt som jag vet att det inte är för alltid utan att snart kommer livet och dess rutiner börja ta form igen. Möjligtvis nya rutiner men troligtvis bättre än tidigare.
Som ett brev på posten kom foglossning, extrem trötthet och brist på energi när gick in i v37 ...vad hände?!
Är jätte tacksam för att det kommit nu å inte tidigare och borde verkligen inte klaga då jag även har bra dagar även nu, allt kommer och går. Jag gör allt i den mån jag orkar och lyssnar mycket på kroppen.
Nu kämpar vi på sista veckorna, tiden går så otroligt långsamt nu och runt omkring oss ploppar bebisarna ut, samtidigt som flödet på fb och Instagram fylls på med nya bilder på ultraljud och statusar där vänner lyckligt berättar att även dem ska bli föräldrar!
2015 kommer verkligen bli ett babyboom år.
Snart är det verkligen vår tur, snart är hon här, den lilla stjärnan som ska styra hela vår värld. Vi längtar så vi spricker!
Snart får vi svar på frågan; Vem är det som gömmer sig där inne egentligen?
På onsdag ska vi på ett sista ultra ljud, ett tillväxt ultra ljud, för att kolla så allt står rätt till.
Nu när vi var inne i veckan så hade inte SF-måtten ändrats sen sist samt att jag hade lite högt blodtryck och även haft huvudvärk. Dom trodde inget var någon fara men ville hellre ta en extra koll.
För övrigt så buffar hon på rätt bra och hjärtslagen ligger bra till.
Vi har 22 dagar kvar till BF, men när hon bestämmer sig för att titta ut vet man ju aldrig;)
Kommentera