Du går förbi dom här i oslo, du kan inte undgå att gå förbi dom för dom finns över allt.

För min del gör det ont i mig varje gång jag går förbi jag vill ta en omväg men bron mellan bussterminalen å Oslo S/oslo city går inte att gå nån annan väg.
Varje gång jag går förbi å ser skylten "undskyld, kan du vare så snill å hjelpe en norsk uteligger med noen små penger mvh *****"  och vid skylten sitter det en trött å kanske också hungrig,kanske sjuk man.
Varje gång går jag förbi,blundar å tänker hur elak jag är..precis lika elak som alla andra som går förbi. Alla som håller hårt i sina pengar för att rusa runt på Oslo city å försöka få tag i en snygg klänning till lördagen eller nått annat "viktigt"..ist för att böja sig ner,lägga några kroner å kanske till och med fråga " er du sulten, vil du ha noe mat så kan jeg kjöpe noe"...
För egentligen det är bättre å ge stackarn mat än ge en peng, för vart kommer den troligtvist mest gå till? Mannen är hungrig å köper du mat vet du att han får mat.
VARJE GÅNG har jag sån lust, men varför dras jag med i folkvimlet på bron, blundar och tänker tyst för mig själv " varför gjorde jag det inte".....

"dom har valt det själva" har folk sagt...men är det så? Måste dom knarkat bort sitt liv bara för att hamna på gatan? Kanske skedde det något annat tragiskt i livet som gjorde att dom hamnade där.
Jag önskar jag kunde räddat å tatt hand om varenda en som ville komma upp från gatan.

Jag blir ledsen, jag får ont.
Det är tilloch med som jag har börjat fundera på att starta något sådant i framtiden, utbilda mig inom det och verkligen försöka hjälpa till. Oslo behöver fler som bryr sig om dessa människor och många av dom kommer kunna lyckas ta sig upp, många inte men för varje människa man ställer upp på, ju mindre blir dom.

Det är värt att tänkas på ett tag till...
OCh kanske nästa gång tar jag mod till mig å frågar om han vill ha en bit mat....

Kommentera

Publiceras ej