Det finaste jobbet man kan ha är nog personligassistent, att sätta sig själv å ta på sig det ansvaret är jag verkligen imponerad av!
För att jobba som det, å verkligen gå in för det ..det säger väldigt mycket om en som person.

Idag när jag gick på vagnen satt det en kille i runt 25 års åldern med ne lite yngre kille(som för övrigt såg helt "normal" ut) och när jag kollade på dom så la den yngre killen a ett skratt jätte högt å mot mig..jag tänkte " men shit e d nå fel på mig, mina kläder eller va skrattade han för?!" för att i sedan i andra stunden komma på att han inte alls va en frisk grabb, utan hade en utvcklingsstörning.
När dom gick av vagnen, blev mitt hjärta så varmt och jag kom på mig själv sitta å le mot dom för jag tycker verkligen att personlig assistentjobb är ett så värdefullt och fint jobb!
Den äldre killen ställde sig upp, och tog den yngre i handen, tillsammans gick dom av, och det syntes verkligen att det var en sorts kärlek dom två emellan.
Fortfarande hade jag själv velat jobba som personligassistent, för det hade varit så grymt!

Visserligen så har jag växt upp under detta förhållanden men det götr mig ännu mer motiverad att få ta hand om en människa, skapa den kärleken och vara den personens ledsagara, hjälpare och stöd!
För jag vet ju hur mycket Anton uppskattar att det finns människor som hjälper honom, i skolan och hemma osv.

Jag blir verkligen så varm ända in i själen att det finns människor som verkligen vill och älskar att jobba som personlig assistent!

Kommentera

Publiceras ej